Inte en blund

I natt kunde jag inte sova en blund och idag jobbar jag mellan kl.07.40-20.30. Orsaken till min sömlöshet beror på en insident som inträffade igår, som jag legat och mått dåligt över.

Jag är är en klant, mitt lokalsinne suger och geografi har aldrig varit min starka sida, men jag brukar kunna väga upp mina brister med att ta gott om tid på mig när jag ska någonstans och ta hjälp av min älskade gps. Dockn räcker inte det när man får hjärnsläpp och det var just vad jag måste ha haft igår. (Jag har även katror i bilen som jag har svårt för att läsa, men de finns där).

Jag åkte hemifrån 75 minuter innan mitt och min kollegas uppdag skulle börja och det skulle enligt eniro endast ta 30 minuter att köra dit. vi hade bestämt träff på vägen, för att vi skulle kunna samåka sista biten. Det var inte riktigt på vägen från mitt håll, så för att inte missa vår mötesplats,  valde jag att prova "kör via" funktionen på min gps, för att vara säker på att inte missa vårt möte. Mötesplatsen var inte helt hundra bestämd, men den som först kom fram till den orten skulle välja en plats och ringa andre.

Nu kommer vi till hjärnsläppet. Jag hade fyllt i fel samhälle/stad/by eller vad det nu ska kallas som min slutdestination. Jag hade inte reflekterat över att det blivit fel och tiden det skulle att ta sig till det stället överenstämmde rätt så bra med eniros fingervisning. Det belv kaos! Det mest märkliga var att jag aldrig kom till via platsen och slutdestinationen låg 24 minuter från dit egentligen jag skulle. Eftersom jag skulle till via platsen, så reflekterade jag inte över att vägen inte var som den brukar vara när man åker raka vägen till uppdraget. Jag hamnade lika långt österut som jag skulle, men lite för långt norr ut. Detta resultarade i nästan en halvtimmes försening och en inte så glad kollega till lika chef kanske jag ska tillägga. Med all rätt, men det var verkligen inte med flit och jag blev själv väldigt ledsen och besviken, för jag hade verkligen blivit så glad över att just vi två skulle jobba ihop och sett framemot det uppdraget hela dagen. Inte nog med det, så ville inte min kollega bytas av förrän till nästa moment, för hon trodde det snart var slut, men det höll på en halvtimme längre än det skulle och det andra momentet visade det sig att brukaren inte ville ta del av, så uppdraget slutade en timme förtidigt.

Jag körde alltså helt fel, var nära enligt  mina mått mätta att krocka med ett vildsvin och en hare i min panikkörning från stället jag kört fel till, till det rätta stället. Jag missade uppdraget jag sett framemot, jag missade min chans att jobba med min favorit chef/kollega. Chef/kollegan som tidigare gillat mig blev sur och besviken på mig. Jag vet att min kollega verkligen ansträngt sig för att vi skulle få det uppdraget ihop och valt jobbakväll fast det inte är så lätt för henne, bara för att få jobba med mig. Varför var jag tvungen att få hjärnsläpp just igår??????? Varför??????? Kommer hon någonsin att förlåta mig och gilla mig igen eller är det helt klippt nu? Har jag brännt mina skepp???????? När ska eländet ta slut? Hur många fler motgångar och missöden klarar en männska av egentligen? Jag känner mig farligt nära gränsen....

Nu ska jag fortsätta min arbetsdag, som trots sömnbristen än så länge har gått bra, men två uppdrag till åtrstår.

/Lady Violett



Kommentarer
Postat av: yvonne

Tror att du skulle behöva sova vännen! Töserna vaktar oss!

Kram!

2011-02-10 @ 17:14:18
URL: http://Metrobloggen.se/skåningen

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0