Vilken runda
Idag var jag och J ute på en löparrunda ihop. Han springer ganska mycket fortare än mig (hans ben är ju rätt mycket längre än mina också), men envis som jag är ville jag försöka hänga med i hans tempo, vilket resulterade i ett riktigt bra motionspass.
Jag var helt slut. När det var en kilometer kvar sa han till mig att inte köra helt slut på mig. Då hade min andning visst övergått till ett pipande ljud. J ökade tempot och sprang vidare och jag stannade till och det svartnade nästan för mina ögon, så slut var jag, men jag gav inte upp. Efter att jag hämtat mig lite sprang jag klart den sista kilometern, fast i något lägre tempo. Jag har nog aldrig sprungit 5 kilomter så snabbt förut. Om vi fortsätter att springa regelbundet ihop kommer jag få min livs bästa kondition.
Nu ska jag sova, för imorgon väntar ett 13 timmars arbetspass.
God natt!
/Lady Violett
