Oj vad tiden går.
Imorgon ska jag i alla fall åka till min älskling och jag fick sluta tidigare från jobbet imorgon, så denna helgen får vi lite extra tid tillsammans. På tågresan imorgon får jag försöka ta i tu med lite av det som jag inte hunnit med i veckan. Tack och lov har jag en laptop och ett mobiltbredband, så att jag kan vara produktiv på tåget. Dessutom har jag uppgraderat hastigheten på mitt bredbandet idag , utan att det kostar något extra. =) Me like.
God natt!
/Lady Violett
Bloggar från mobilen
Ska det aldrig ta slut?
Jag blir galen. Jag möts av den ena motgången efter den andra. Idag när jag var på väg till mitt uppdrag, så började min bil plötsligt låta fruktansvärt illa när jag bromsade och ljudet höll i sig en stund för att sedan försvinna. Dock kom missljudet tillbaka nästa gång jag bromsade. Det liksom raspar och bankar och ljudet kan liknas med en tvättmaskin som centrifugerar.
Bilen måste till verkstad bums, men hur tusan ska jag ha råd att fixa den? Jag var så glad när min bil gick igenom besiktningen för två veckor sedan och nu så händer det här? Ska det aldrig ta slut? Minskad ekonomi, ovissframtid och outförsedda utgifter är ingen bra kombination. Jag blir så trött.
/Lady Violett
Min säng är mitt fängelse
Min säng är farlig. När jag väl lagt mig i den är den väldigt svår att lämna. På morgnarna lyckas jag slita mig loss så pass länge att jag hinner duscha och göra mig i ordning för jobb. Har jag inget jobb med en gång, så hamnar jag i sängen igen. I den kan jag ligga och uggla i flera timmar utan att få något uträttat.
Jag känner mig nästan konstant trött och det blir inte bättre av mitt ugglande i sängen.
Nu ska jag äta något och sedan blir det en sväng till gymmet. Måste hålla mig långt borta från sängen för att undvika att den suger mig till sig med hjälp av sin osynliga kraft.
/Lady Violett
Alla hjärtans dag
Nu tänker säkert många att det ena inte behöver utesluta det andra och det behöver det inte heller, men vad är det för mening med att stressa med att uppskatta sin älskling just den 14 februari, när det finns 364 dagar till att välja mellan.
/Lady Violett
Inte en blund
Jag är är en klant, mitt lokalsinne suger och geografi har aldrig varit min starka sida, men jag brukar kunna väga upp mina brister med att ta gott om tid på mig när jag ska någonstans och ta hjälp av min älskade gps. Dockn räcker inte det när man får hjärnsläpp och det var just vad jag måste ha haft igår. (Jag har även katror i bilen som jag har svårt för att läsa, men de finns där).
Jag åkte hemifrån 75 minuter innan mitt och min kollegas uppdag skulle börja och det skulle enligt eniro endast ta 30 minuter att köra dit. vi hade bestämt träff på vägen, för att vi skulle kunna samåka sista biten. Det var inte riktigt på vägen från mitt håll, så för att inte missa vår mötesplats, valde jag att prova "kör via" funktionen på min gps, för att vara säker på att inte missa vårt möte. Mötesplatsen var inte helt hundra bestämd, men den som först kom fram till den orten skulle välja en plats och ringa andre.
Nu kommer vi till hjärnsläppet. Jag hade fyllt i fel samhälle/stad/by eller vad det nu ska kallas som min slutdestination. Jag hade inte reflekterat över att det blivit fel och tiden det skulle att ta sig till det stället överenstämmde rätt så bra med eniros fingervisning. Det belv kaos! Det mest märkliga var att jag aldrig kom till via platsen och slutdestinationen låg 24 minuter från dit egentligen jag skulle. Eftersom jag skulle till via platsen, så reflekterade jag inte över att vägen inte var som den brukar vara när man åker raka vägen till uppdraget. Jag hamnade lika långt österut som jag skulle, men lite för långt norr ut. Detta resultarade i nästan en halvtimmes försening och en inte så glad kollega till lika chef kanske jag ska tillägga. Med all rätt, men det var verkligen inte med flit och jag blev själv väldigt ledsen och besviken, för jag hade verkligen blivit så glad över att just vi två skulle jobba ihop och sett framemot det uppdraget hela dagen. Inte nog med det, så ville inte min kollega bytas av förrän till nästa moment, för hon trodde det snart var slut, men det höll på en halvtimme längre än det skulle och det andra momentet visade det sig att brukaren inte ville ta del av, så uppdraget slutade en timme förtidigt.
Jag körde alltså helt fel, var nära enligt mina mått mätta att krocka med ett vildsvin och en hare i min panikkörning från stället jag kört fel till, till det rätta stället. Jag missade uppdraget jag sett framemot, jag missade min chans att jobba med min favorit chef/kollega. Chef/kollegan som tidigare gillat mig blev sur och besviken på mig. Jag vet att min kollega verkligen ansträngt sig för att vi skulle få det uppdraget ihop och valt jobbakväll fast det inte är så lätt för henne, bara för att få jobba med mig. Varför var jag tvungen att få hjärnsläpp just igår??????? Varför??????? Kommer hon någonsin att förlåta mig och gilla mig igen eller är det helt klippt nu? Har jag brännt mina skepp???????? När ska eländet ta slut? Hur många fler motgångar och missöden klarar en männska av egentligen? Jag känner mig farligt nära gränsen....
Nu ska jag fortsätta min arbetsdag, som trots sömnbristen än så länge har gått bra, men två uppdrag till åtrstår.
/Lady Violett
Vilken fredag!
I fredags var det en oerhört stressig dag. Först var jag och besiktade bilden och den gick igenom. =) Den hade ett trasigt halvljus som jag inte sett på morgonen när jag kollade lysena eller så hade jag en sådan osis att det gick stöder efter det. Jag hade lite tid över innan jag skulle på uppdrag, så jag åkte till närmsta mack för att fixa ett nytt lyse. Jag fick hjälp av en snubbe, men varken han eller jag lyckades komma åt där man ska byta lampan. Trots att jag pillade mig bodig efter den sabels lampan.
Han sade åt mig att åka till en viss verkstad och hälsa från honom. Sagt och gjort, gjorde jag det. Tiden hade börjat bli knapp, så jag vill först höra mig för hur lång tid det skulle ta att byta lampan. En kvart fick jag till svar och tänkte att i så fall hinner jag få det fixat före mitt uppdrag. Jag talade om att jag var tvungen att åka på jobb kvart över och om det skulle ta längre tid så måste jag i så fall återkomma en annan dag.
Tiden gick jag efter 35 minuter fick jag tillbaka min bil! Det blev riktigt bråttom till uppdraget. Tydligen var det en mycket besvärlig lampa att byta och om jag hörde rätt var de tvungna att monter av vissa dela för att komma åt den. Jag hann på håret till uppdraget. Uppdraget drog ut på tiden och jag hade inte gott om tid mellan uppdragen. När jag tittade på klockan och insåg att shit, uppdraget har dragit över en kvart och jag bara måste paffa nu!
Snabbt iväg till nästa uppdrag. Jag inser att jag kommer att bli försenad till mitt nästa uppdrag för det var kö och det gick jättelångsamt och bara en fil med mitträcke, så det gick inte att köra om. Jag försökte ringa dit jag skulle för att meddela att jag kommer att bli ca: kvart sen, men man var tvungen att stå i telefonkö för att få prata med något och jag hamnande på 15 plats. Efter 50 minuters bilresa har jag hamnat på plats 2. Då missar jag min avfart. Tydligen har jag råkat skruva ner ljudet på min gps, så jag missade när rösten sa åt mig att ta avfarten. Gpsen lade då till ytterligare en kvart på min restid. Tillsist när rösten i min telefon sa att jag var nummer 1 i kön. Då kopplas jag bort!!!!!!!!!!!!! När jag kommit fram till uppdraget gjort mig av med bilen och med andan i halsen springer in på stället var jag en halvtimme försenad. Helvete!!!!!!!
Utan at hunnit äta på hela dagen och efter alla missöden, var det bara att skynda sig hem hämta resväskan och köra den ”lilla sträckan” på 4,5 timmar och ta helg och fira födelsedag. Tur man har en fantastisk pojkvän med en fantastisk familj som skämde bort mig i helgen. Tack för det fina födelsedagsfirandet! =)
/Lady Violett
Livet tog en annan vändning
Mina planer gick i stöpet. Vad ovanligt. NOT! Varför går aldrig saker och ting som jag planerat? Jag vet att livet är oförutsägbart och att man aldrig vet vad som väntar runt hörnet, men kan inte vissa saker få gå enligt ens planer? Måste precis allt vändas uppochner?
Nåja, förhoppningsvis väntar något bättre runt hörnet som jag inte tänkt på och livet ville ge mig en klackspark för att tvinga mig byta riktning, så att jag inte missar det fantastiska som väntar runt ett annat hörn än det jag först tänkt gå runt.
Det återstår att se...
/Lady Violett
