Inte min dag igår heller...

Igår åkte jag tåg ner till Skåne. Skulle ner för att träffa en nära vän och hennes famil, samt min egen familj. Utöver min stora resväska kånkade jag på en trehjuling som jag köpt åt deras snart tvååringa dotter. Hade inte planerat att ta tåget ner när jag köpte den. Buss och tåg höll sina tider, men jag min klant klev av tåget i Hässleholm och inser strax att min mobil blivit kvar på sätet på tåget och grips av panik. Reste nämligen med sms-biljett. Jag lämnar trehjuling på perrongen och rusar in på tågstationen för att de om hjälp på Sj:s resecentrum som det visar sig inte längre finnas kvar. Får syn på en vakt som jag genast haffar och ber om hjälps. Efter att ha stått i sj:s telefonkö i två omgångar på grund att att samtalet bröts när vi hade köplats 1 och sedan ytterligare en telefonkö får jag beskedet att de inte längre ringer till tågvärdarna så de kunde inte ringa och be dem gå och se om mobilen låg kvar på sätet och ta vara på den åt mig så jag kunde åka och hämta den. Utan jag får helt enkelt vänta på att tåget nått sin slutdestination och hoppas på att mobilen ligger kvar och att de hittar den när de städar och att de skickar in den till hittegods i Stockholm, så får jag ringa dit på tisdag och se om de fått in den. Det är ju inte klokt vilken dålig service. Visst det var klantigt av mig att glömma min mobil på tåget men kan de inte försöka hjälpa till och att man ska behöva köa i över en halvtimme för att få beskedet att de inte tänker hjälpa en är uruselt. Inte nog med att järnvägen är dåligt underhållen, de håller sällan sina tider, så har de ingen som hellst service och ingen hjälp att erbjuda sina resenärer varken på tågstationerna eller per telefon. Det var droppen, blir nog inget mer tågåkande för mig så länge SJ inte tar sig i kragen och genomgår stora förändringar åt det bättre.
 
/Lady Violett

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0